Online Coaching | Training Plans | Camps | Community
Denna sida är endast öppen för våra adepter inom Colting Borssén Coaching.
Vi är glad att du hittat hit och vill vara en del av vårt gäng! Välkommen!
Hälsningar
Jonas Colting & Jojje Borssén
coach@coltingborssen.beta.dbm.delivery
Sedan barnsben har jag sysslat med fysiska aktiviteter och min ungdoms/junior tid ägnades mest åt Orientering (Hjobygdens OK) för att under seniortiden mer övergå till friidrott (terräng/stadslopp) med IFK Skövde. Mitt första långlopp (Göteborgsvarvet), genomförde jag redan som 16 åring och sedan dess har det blivit mer av den varan genom åren.
Mina största framgångar upplevde jag under min studietid i Karlstad med IF Göta 1994-97. Mina PB: ½ Marathon 1:15:08 (-96), 10.000m 32:15 (-94), 5.000m 15:38 (-94). Tyvärr fick jag aldrig till något bra Marathontid när jag var som snabbast, utan mitt PB kvarstår från mitt premiärlopp i Boston 2:44:12 (-91).
Eftersaknaden av kontinuitet i träningen under en längre tid; jobb, familj och återkommande skadeproblem gjorde att jag tappade stinget och resultaten uteblev. Nu när jag försöker återta löpträningen på “äldre” dar så har jag blivit smärtsamt medveten om att kondition verkligen är en färskvara och att man inte kan leva på gamla meriter.
/Joakim Planmo, 52 år, bor i Saltsjö-Boo (i Nacka) med fru och två barn (17 och 14 år), tävlar för Athletic Club Salt Lake.
Efter att ha genomfört ett antal löpartävlingar med bleka resultat, så började jag fundera på att ge upp eller testa något nytt. Då fick jag den smått galna idén att testa på triathlon. Kunde inte crawla, hade aldrig kört racercykel, men hade trots allt en lång erfarenhet av konditionsidrott. Kort och gott så köpte jag en begagnad racercykel och anmälde mig till en crawlkurs (hösten 2014). Jag anmälde mig sedan till Stockholm Triathlon 2015. Sedan dess har det blivit ett antal lopp på sprint- och olympisk distans. 2018 genomförde jag Tjörn Triathlon (1/2 Ironman distans) och fick mersmak på att ta nästa steg. Sagt och gjort anmälda jag mig till Kalmar Ironman 2019, tyvärr var jag oförmögen att genomföra loppet då jag inte kunde löpträna de sista två månaderna pga skada. Trots det genomförde jag simningen och cyklingen men kunde tyvärr endast genomföra ett varv på löparbanan.
Revanschlusten drev mig till att försöka få till en bättre grund och kontinuitet i min träning (inför ett nytt försök i Kalmar 2020), så därför hoppade jag på CB Coaching hösten 2019.
Säsongen 2020 blev inte som planerat. Istället genomförde jag ett antal Ironman VR Race (15 st) som blev ett bra komplement till träningen och avsaknaden av alla lopp. Jag hann trots allt med vårt lokala event Badsjön Triathlon (sprint).
Målsättningen för 2021 var att genomföra Borås Triathlon (1/2 distans) och Kalmar Ironman, men med tanke på omständigheterna så får vi se hur det blir med Kalmar i år (Borås har jag flyttat till nästa år). Vår simhall har varit stängd sedan i höstas, så av den anledningen skulle det kännas skönt om Kalmar åter flyttas ett framåt.
CB Coaching har verkligen hjälpt mig att få en struktur på träningen och framför allt slippa stressen av att inte träna allt alltid. CB Zwift gruppen har hjälpt mig att lämna min komfort zonen på cykelträningen. Jag har än så länge inte nyttjat möjligheten till Playitas camp, Simcamp och upplevt tävlingsgemenskap (då tävlingarna har uteblivit), men ser fram emot det när denna möjlighet ges framöver.
Min största utmaning i min triathlonträning är att tillåta mig att vila och att hålla mig frisk och skadefri.
För tillfälligt känner jag att de olika tempo-passen på cykeln (via CB Zwift på min Trainer) ger mest tillfredsställande, då jag annars gärna cyklar inom min komfort zon.
Upplev glädjen med träningen i stället för att se det som ett ok.
En bra cykeltrainer och en bekväm våtdräkt.
Känslan när jag passerade mållinjen på Tjörn ½ Ironman distans.
Veckans Triathlonprofil Helene Nilsson är 55 år gammal och bor i Västerås med sin familj. Enligt henne själv har hon en högst medioker idrottsbakgrund där tjejmilen i Stockholm varit något hon regelbundet kört sedan 80-talet. Intresset har istället ända upp i vuxen ålder legat hos och hästar och ridning och Helene har ridit dressyr- och hopptävlingar på klubbnivå.
Jag köpte min racercykel år 2016 och har efter det gjort fyra Svenska Klassiker. Våren 2017 var första gången jag kom i kontakt med triathlon då , VCK – Västerås Cykelklubb blev inbjudna till Sala och jag fick då chansen att prova på triathlon för första gången, och på den vägen är det.
Förra säsongen blev inställd på grund av Corona men det var tänkt att jag skulle ställt upp i Hallsta Triathlon Olympisk distans, Vansbro Medeldistans samt Ironman Kalmar. Tyvärr blev det inget annat virtuellt lopp istället då jag fick en fraktur på vadbenet i maj och fick ta det lugnt i 6 veckor och sedan rehab i några månader med endast promenader och senare lugna cykelturer.
Mina triathlon mål är fortsatt att göra de lopp jag är anmäld till, med förhoppningen att det blir några triathlontävlingar även denna sommar. Om min kondition och styrka efter skadan håller för en Ironman återstår det att se. Jag är anmäld till Vätternrundan 2-5 september och tänkte i första hand träna för detta lopp. Jag hoppas och tror att åtminstone det blir av.
Upplägget och strukturen i Colting Borssén Coaching har hjälpt mig en hel del då jag är orutinerad på upplägg av den mängd träning som ska till om man siktar på en medel- eller långdistans i triathlon. Jag vet att jag skulle ha fuskat med passen och känt efter för mycket, nu tar jag det som mitt jobb att träna och tänker att chefen blir sur om jag inte gör det jag ska göra under veckan. Dock har jag fått ta det lite lugnt med löpningen på grund av min fraktur.
En härlig cykelrunda på 10 mil där allt flyter på och gärna lite uppför- och nedförsbackar.
Bra hjälm och cykelskor.
Vansbro Triathlon i juni 2019, min första medeldistans då jag var osäker på om jag skulle orka hela vägen och det var stekhett på löpningen, men jag kom i mål på 6,59 vilket var otroligt stimulerande!
Om licensen år 2021:
A-licens (född 2003 eller äldre) 350 kr/år
B-licens (född 2004 eller yngre) 200 kr/år
Endagslicens: 200 kr/tävling. Endagslicens kan endast lösas för tävling i Sverige.
Licensen är personlig och angiven e-postadress måste vara unik. När du erlagt betalning kommer du få ett kvitto och länk till ditt licensbevis med ditt nya licensnummer (nytt nummer varje år).
Om du ska tävla på en internationell tävling, kom ihåg att du ska visa upp ditt licensbevis vid nummerlappsutlämningen. Ironman 70.3 Jönköping och Ironman Kalmar räknas som internationella tävlingar, så på dessa behöver du visa upp ditt licensbevis. Saknar du ditt kvitto/licensbevis begär ut ett nytt här.
Det går även att lösa licens som tillval i samband med anmälan till tävling som använder MittLopp. Om du har aktiv Tävlingslicens för innevarande år och anmäler dig till Tävlingsklass i något lopp via MittLopp känner systemet av det och fyller i ditt licensnumret automatiskt vid anmälan.*
Denna sida är endast öppen för våra adepter inom Colting Borssén Coaching.
Vi är glad att du hittat hit och vill vara en del av vårt gäng! Välkommen!
Hälsningar
Jonas Colting & Jojje Borssén
coach@coltingborssen.beta.dbm.delivery
Veckans Triathlonprofil Sebastian Kroon är 39 år och bor med sin fru och deras två grabbar 6 och 8 år. Förutom sporadiska infall har Sebastian inga direkta erfarenheter av vad det gäller träning från ungdomsåren. Han drog ur tummen först när han var i 25 års åldern, då han kände sig lite all-time-low. Det ledde till ett inköp av den första MTBn, vilket resulterade i en större kärlek till sporten än vad han från början trott och Sebastian körde på en lite mer seriös nivå med tävlingar i Västgöta-cupen och Cykelvasan. Han har även lagt ett Vasalopp och en Nattvasa på meritlistan, tillsammans med en, enligt honom själv, medioker insats på Gbg-varvet för många herrans år sedan, mest planlöst.
Cykling är det jag utövat mest av dessa grenar (då i form av mtb) och löpning hade jag mest som en utfyllnad från just cyklingen. Men det var när jag följde med min vän och kollega Niclas Ejdestig till simhallen och han lärde mig grunderna i crawl som det på riktigt tändes en lampa. Som tack för den hjälpen övertalade jag honom att anmäla oss till Ironman Kalmar 2019. Grundplanen var att vi skulle köra en 2-stegs-raket där vi skulle värma upp med Borås triathlon i Maj och Ironman Kalmar i augusti. Niclas fullföljde planen men tyvärr så drog jag sönder vaden veckan innan Borås, så triathlon-premiären blev Kalmar, vilket kan uppfattas som dåraktigt, men bevisligen genomförbart.
Inte en start med nummerlapp tyvärr. Närmaste tävling jag kom var när jag bjöd in vänner för en egen Backyard Ultra med start och mål i mitt garage. Överraskande stor uppslutning med flertalet slagna distansrekord. Jag kom 9 varv och 6 mil innan jag blev nöjd. Thats it!
Om Ironman Kalmar blir av vill jag så klart putsa till senaste tiden, jag vet nu hur och vad jag behöver göra för att lyckas och jag är på god väg. Planen är också att starta på Borås Triathlon samt en start i mixklassen med min fru på Borås Swimrun.
-“Sedan är det som så, att ju mer jag tränar desto större blir också drömmarna”!
Jag har aldrig behövt jobba med min motivation, den har växt fram och nu kliar det i kroppen om jag inte har rört mig på två dagar. Sedan finns det väl inte något bättre sätt att hålla sig ung och fräsch än genom fysisk aktivitet? För att få till träningen gör jag 70% av passen innan någon annan har hunnit vakna. För mig är det inga problem att kliva upp kl. 4 för att riva av ett intervallpass på cykeln i garaget. Sa jag att jag är morgonpigg? 🙂
För mig har den strukturerade träningsplanen passat mig perfekt och varit fullständigt ovärderlig. Jag hade haft kraftiga bekymmer med att lösa mitt mål med Ironman Kalmar 2019 utan den vägledningen som det inneburit med den periodiserande träningen. Jag har också haft kontakt med coacherna och fått feedback på hur jag skall hantera mina skador, vilket har varit hjälpsamt. Har samtidigt våta drömmar om att få delta på träningsläger på Playitas.
Skador! Jag var helt fel ute första säsongen som jag var med, jag tränade alldeles för hårt och tog inga signaler alls från kroppen och hur passen kändes. Jag tränade på med stenhård prestige som om det inte fanns någon morgondag och vader och hälsenor var mer trasiga än hela under 2018/19. Det var riktigt mörkt när vaden small i slutet på Maj och då bestämde jag mig för att inte ta ett enda löpsteg förrän Ironman Kalmar i augusti, jag ville så gärna stå på startlinjen så jag tänkte att om jag skulle gå sönder skulle jag göra det där och då, men starta skulle jag!
En löptur i en vinterklädd skog som gnistrar i pannlampans sken långt innan alla andra vaknar. Dom endorfinerna lever jag på resten av dagen. Alternativt när Johan Pettersson bjuder hem till Borås en solig dag för träning på Borås triathlon-banan, då vet man att det inte blir en tråkig stund.
Ta det extra lugnt i början. Bättre att hoppa över ett pass än att behöva ställa in en start på grund av skador, jag brukar också ta för vana att stanna 15-30 gånger på distanslöpningen, det är ett enkelt och snabbt sätt att trycka på “reset”-knappen och komma ur ett eventuellt dåligt löpsteg, det kan räcka för att man ska hitta tillbaka in i steget igen. Titta inte för mycket på tempo, fart, snitt osv utan gå mer på den allmänna känslan och signalerna från kroppen. Kör pass då och då utan klocka, helt neutralt och bara på din känsla. Ut och njut!
Jag gör inte ett pass utan mina hörlurar!
Får fortfarande gåshud av målgången Kalmar Ironman 2019. Tårkanalerna stod på vid gavel när jag sprang igenom målportalen och familjen stod och tog emot, glömmer heller aldrig damen som stod och hejade och bankade med träsleven i grytan på Neptunus väg i Kalmar.. varenda varv! Publiken som skötte stämningen i Kalmar tar jag också med mig i graven, det är ett gift, som jag vill ha mer av, man känner sig som en superstjärna!
Veckans Triathlonprofil Sabina Selin driver egen frisör salong i Kungsbacka, är gift och har två barn. Sabina tränade en del innebandy i tonåren och det blev endel boxningspass på gymmet. Efter att hon slutade med innebandyn blev det ingen kontinuitet i träningen, men efter att en av hennes vänner gjorde tjejklassikern triggades tävlingshjärnan.
-“Kan hon, då kan jag”!
Sagt och gjort motiverades Sabina av att försöka slå kompisens tider i tjejklassikerns fyra olika lopp. De pratade sedan om att göra halvklassikern, men det blev tillslut Sabina ensam som genomförde den.
Efter att jag hade gjort tjejklassikern och höll på med halva, så behövde jag ett nytt mål. Triathlon verkade vara roligt och jag hittade Varberg triathlon, som är en sprint. Det va första och hittills enda triathlon tävlingen som jag genomfört. Det var samma lopp som Alexander Berggren cyklat 10mil dit, krossat allt motstånd och cyklade 10 mil hem. När jag kom i mål så hade alla mer eller mindre lämnat och de hade börjat plocka ner allt. MEN! Jag kom i mål och fick en medalj, jag ÄLSKAR medaljer.
Jag hade tänkt att träna mig framåt att öka stegvis från sprint till halv Ironman distans. Jag hittade Colting Borssén Coaching, och en halv Ironman kändes plötsligt nåbar. Tyvärr ställdes Jönköping som jag hade anmält mig till in. Men jag blev absolut taggad på att få medaljen för CB70.3 och genomföra distansen på hemmaplan. Även här gick det inte fort, men jag lyckades! Något som jag fortfarande är otroligt stolt över. När simutmaningen 10000m dök upp var det samma, för vem vill inte inte ha en guld simmössa?! Jag körde även Halvvättern hemma på altanen och avslutade därmed min halvklassiker.
Just nu har jag Jönköping 70.3 och sprinten i Borås som jag är anmäld till. Det blir eventuellt ett traillöpnings-träningsläger i Sälen, om det inte blir något med Jönköping. Sedan skulle jag bli förvånad ifall det inte dyker upp någon rolig, motiverande utmaning mellan oss medlemmar.
Motivationen har gått upp och ner under Coronatiden. När motivationen va på botten så gnällde jag av mig lite till Norbert, som peppade igång mig med ett fint inlägg i FB-gruppen om ett Zwift pass. Det blev nog startskottet till Zwiftgruppen, som verkligen har hjälpt mig att hitta motivation!
Jag har aldrig tränat kontinuerligt eller mot ett tuffare mål som kräver det. Så att få hjälp med träningsupplägget har varit superviktigt. Måste säga att jag fick en chock första programmet! Blev ett panik samtal till Jojje redan innan första passet för att byta från HIM B till HIM C vilket har funkat toppen för mig. Jag älskar träningsläger, hittills har det blivit två simcamp i Borås. Förvarnat här hemma, att jag skall åka på minst ett simcamp per år. Att komma ner till Playitas är verkligen en dröm. I CB-communityn har jag verkligen hittat vänner och motivation.
Min största utmaning är min historik med många proppar i båda lungorna i maj 2017, precis innan jag skulle kört min första sprint. Jag har fortfarande problem efter den resan, som sätter käppar i hjulet för mig. Men jag är envis, envis som få, och vägrar att ge mig. När det är tufft så anpassar jag passen i programmet, för att ändå få den viktiga kontinuiteten. Det var den regelbundna träningen som gjorde att jag klarade CB70.3, inte intervallpassen, för det kan jag inte träna ännu 🙂
Mina favorit pass är nog ändå alla som är långa och långsamma, då känner jag mig stark och frisk.
Mitt bästa tips till nybörjaren är nog att inte känna panik över alla andras tider. Jag tycker det är superkul att se andras resultat och blir peppad av det. Men jag har inte den minsta stress över att jag inte är i närheten. Idag kan jag springa/cykla/simma väldigt mycket längre än när jag började. Det är den egna resan som räknas!
Prylar, jag ÄLSKAR prylar. Så mitt bästa tips är ett sparkonto, som man har en fast månadsöverföring till. Så man kan köpa den där träningsprylen man vill köpa när man behöver lite extra motivation. För det finns så mycket man “villhöver” på resan…
Sedan är en bra våtdräkt verkligen att rekommendera, snåla inte. Det blir dyrt Jag har köpt tre, istället för att köpa den bästa direkt.
Jag har ju inte så många triathlon minnen ännu. Men jag kommer ihåg när jag fick ett -“Heja heja”, från en supersnabb deltagare under sprinten på cyklingen. Vilken energi det gav! Att gå i mål över huvud taget va magiskt.
Veckans Triathlonprofil Mattias Thander växte upp på en bondgård och har alltid haft en förkärlek till kraftsporter vilket gjorde att ungdomsåren ägnades åt Amerikansk fotboll på hyggligt hög nivå. När sen högskolan och livet i övrigt tog över så fick träningen mindre och mindre plats och tack vare att Mattias engagerade sig djupt i frivilligförsvaret höll han ändå igång hyggligt. Mattias har aldrig sett sig själv som en idrottare utan det har alltid gått mer på vilja och styrka, både mentalt och fysiskt än något annat.
– “När livet kom ifatt så hamnade jag i ett läge där kroppen inte har förmågan längre och vikten hela tiden är ett problem och det var rätt jobbigt att känna att man inte orkar med ungarna och allt annat som man gjorde förr. Periodvis i livet har jag försökt mig på löpning några gånger, men aldrig tränat annat är just kraftsporter. Så att börja med triathlon var rätt långt från min värld”.
Sommaren 2018 körde min granne Magnus IM 70.3 i Jönköping efter att ha tränat med CB under ett år. När jag satt på altanen och följde honom så tänkte jag nånstans att det kanske jag skulle klara. Och när frun sen utmanade mig och sa att ”det där klarar du aldrig” så var det klart! I det läget hade jag minst 20kg för mycket, kunde inte springa mer än några minuter och hade aldrig övervägt att simträna eller cykelträna. Och kunde absolut inte simma frisim.
Jag anmälde mig då till Jönköping 2019 och trots en del skador och nybörjarmisstag kom jag i mål. Det var inte vackert, men det gick!
Var lite kul när de på briefingen innan frågade om det var någon som aldrig kört en triathlon innan och det nästan bara var jag som ställde mig upp…
Förra säsongen skulle jag kört både Vätternrundan, Jönköping och Kalmar, men när allt blev inställt så kändes det rätt skönt. Hade en rejäl körare med influensa förra våren och de inställda loppen gjorde att jag kunde slappna av och backa tillbaka till lite mer basträning. Körde lite utmaningar som Hemmavättern, cykelutmaningar på strava, ex 1600km på en månad och andra liknande äventyr. Gillar även gravelcykling så både 2019 och 2020 körde jag Mönsterås CX Century.
I år ska jag köra Jönköping och Kalmar. I Jönköping tänker jag förbättra mitt gamla resultat ordentligt och till Kalmar har jag ett mål, men eftersom alla säger att man inte ska ha det första gången så håller jag det lite för mig själv. Måste ju ändå ha något att jobba för…
När det gäller Corona har inte träningsmotivationen varit ett problem för mig mer än att simhallarna i länet är stängda. Hade det kämpigt i höstas med lite skador, men nu är det ok igen och personligen känner jag att det är just träningen som håller humöret uppe i dessa tider när man bara sitter hemma och jobbar.
Jag har inte varit med på Playitas eller simcamp än. Hade gärna åkt med till Playitas, men har inte känt att jag har kunnat motivera det än. Med tanke på att jag började som novis utan någon som helst kunskap om periodisering eller struktur så hade jag aldrig kommit så långt som jag gjort om det inte hade varit för upplägget. Trots att jag bara träffat en del av gänget i Jönköping och på upptakten i Kalmar 2019 så känns det ändå som man känner en hel del av er andra.
Är nu inne på tredje året med CB och om jag bestämmer mig för att köra nåt även 2022 så ser jag ingen anledning att inte fortsätta med samma struktur. Kanske är lite mer flexibel med passen nu än första året, men jag gillar upplägget. Det passar mig bra.
Min största utmaning har varit och är delvis fortfarande att jag började från noll. Det är mycket att lära sig, inte minst hur kroppen reagerar och det har tagit lång tid att komma till ett läge där jag faktiskt kan springa avslappnat med låg puls när jag behöver det och inte uppleva att allt är jobbigt. Man ska heller inte underskatta mängden prylar, kläder och annat man behöver om man aldrig tränat så här tidigare.
Min paradgren är cyklingen. Stor och stark och redan från början har jag haft lätt för det. Jag gillar utmaningen med cykelpassen, exempelvis upprepade korta intervaller som de passen som ligger i programmet nu. Gärna ännu kortare, hårdare och fler intervaller. Utomhus är nog det roligaste att bara få trycka på, gärna länge, och få uppleva farten.
Ta det lugnt och stressa inte över statistik på Strava eller andra appar. Ingen fara om man missar nåt pass, det är kontinuiteten som är det viktiga. Jag har kört på för hårt flera gånger sen jag började och det slutar bara med skador och sjukdom.
Neoprenshorts till simningen
Starten i Jönköping 2019 i 13 grader och hällregn.
Veckans triathlonprofil är Caroline Odalgård, 43 år och boende i Vänersborg tillsammans med sina två döttrar 17 och 18 år. Caroline ägnade sig inte åt någon speciell idrott under sin uppväxt men hon har alltid gillat att motionera och att testa på nya saker. Ser Caroline något som hon tycker ser kul ut, så vill hon se om jag klarar av det, allt från att lära sig göra pullups, simma, längdskidor eller swimrun…kan andra så kan jag, säger Caroline.
– Jag deltog i min första tävling så sent som 2011, men efter det har det eskalerat. Det har med tiden blivit några Göteborgsvarv, en svensk klassiker, en halvklassiker, triathlon i blandade distanser samt en Vasaloppstrippel90. Det var efter sistnämnda och med en lätt släng av hybris som jag anmälde mig till Kalmar. Kan jag springa 9 mil så ska jag nog klara av en Ironman också. Träning och tävling framför allt handlar mycket för mig om att vara med i ett sammanhang och uppleva saker. Många gånger har jag tittat på starten i Vasaloppet och känt “hur häftigt ska det inte vara att vara med där” och det är det ju, EPISKT!
Samma känsla har Caroline inför Kalmar. Att det sen kan vara jobbigt att genomföra är inget hon direkt reflekterar över när hon anmäler sig. Det blir ett problem för Framtids-Caroline. Samtidigt mår hon bra av att ha ett tydligt mål med sin träning. -“Att träna sporadiskt som jag gjorde tidigare var inte tillräckligt motiverande”.
Sommaren 2011 åkte jag till Vansbro för att simma Vansbro Tjejsim. Samma dag gick även Vansbro Triathlon och jag var mäkta imponerad över dessa triathleter. Tyckte att de var lite lätt galna, men samtidigt verkade det lite kul. Så där och då såddes fröet till en blivande triathlet. Det skulle ta mig några år att samla mod till att faktiskt förverkliga mina triathlondrömmar och sommaren 2015 genomförde jag min första triathlon, Vattenfall World Triathlon i Stockholm. En sprint. Jag var jättenervös, hade ingen våtdräkt, en 15 kilo tung hybridcykel, MEN vad kul det var!! Några år senare gick jag med i den lokala triathlonföreningen 3City Triathlon och har tränat med dem sen dess. Det bästa med triathlon är variationen. Jag har ingen gren där jag sticker ut, utan är lite halvbra på allt, men som jag ser det kan jag fortfarande utvecklas i allt ?
Jag gick med i coachingen hösten 2019 och har tränat på flitigt och gjort framsteg i alla i discipliner. Jag gjorde min första sub50 på 10k löpning vilket har varit ett gigantiskt mål för mig sen länge. Jag var på topp helt enkelt ?Motivationen sjönk lite när Kalmar ställdes in, men Borås Triathlon hägrade fortfarande, så jag försökte fokusera på det. Under sommaren genomförde jag både 10.000m simningen, CB70.3, Brudfjällsracet samt några virtuella lopp. Vi hade även en intern CUP i 3CT samt en intern sprint som båda slutade med en andra plats.
Det stora målet är Kalmar, men jag är också anmäld till Borås Triathlon och Göteborgsvarvet maraton, så det kommer att bli en intensiv sensommar/höst om det vill sig väl. Skulle det öppna upp för tävlingar tidigare vill jag köra någon mer medeldistans som lite tränings-tävling.
Jag försöker att se det från den positiva sidan. Nu när jag sitter hemma och jobbar till 100% har jag fått bättre förutsättningar att hinna med all träning. Lite tråkigt med simhallarna bara. För egen del var det nog positivt att Kalmar ställdes in, nu har jag fått ett extra år på mig att bli bättre och starkare.
Innan jag gick med hade jag ingen erfarenhet av coaching. Att ha ett strukturerat program där man vet vad man ska göra är toppen. Samtidigt har man flexibiliteten att anpassa programmet efter ens egna livspussel.
Det tar mycket tid i anspråk och man får lära sig att omprioritera mycket. I början av coachingen fick jag lite av en chock över mängden träningstimmar och det tog ett tag att lära sig hur jag skulle lägga upp veckan optimalt.
3*10min löpintervaller. Jag både älskar och hatar dom.
CB-gruppens Zwift pass är toppen, det går alltid att klämma ur några extra watt under grupptryck ?
Jämför dig inte med andra, bara med dig själv.
Svårt att välja en sak, triathlon är ju en materialsport ? men en bra cykel är ett måste om man vill köra triathlon.
Vattenfall World Triathlon i Stockholm, mitt premiärlopp.
Veckans Triathlonprofil Johan Dahlqvist har en träningsbakgrund som sträcker sig över 20 år tillbaka i tiden när han i gymnasiet började att träna på gym och tyckte det var riktigt roligt med styrketräning. Några år senare slog han och sin granne på en nyårsfest vad om att han skulle springa Göteborgsvarvet med honom. Det ledde till Johans första start 2004 som gjorde att han fastnade för det och de senaste tio åren har det blivit ytterligare ett antal Göteborgsvarv, några marathonlopp i bland annat två stycken i USA samt en svensk klassiker.
Efter att ha gjort en svensk klassiker så började jag fundera på triathlon då det kändes som nästa logiska utmaning. Jag anmälde mig till en crawlkurs och det var ett riktigt tragglande och jag fick inte simningen att funka och jag var jättenära att ge upp. Men som tur var anmälde jag mig till Borås simcamp och med Jonas och Jojjes hjälp lossnade det till slut med simningen. Detta ledde till min första triathlonstart 2015 (Tjörn triathlon). Det gick väl inte jättebra, jag kolliderade bland annat med en annan cyklist i en vätskestation och sprang till slut i mål med en del skrapsår.
Min plan förra säsongen var att köra så många klubbtävlingar som möjligt, men det riktigt stora målet var att åka till San Francisco och köra den legendariska simningen från fängelseön Alcatraz. 2020 blev istället året då det mesta blev inställt men jag åkte två vändor till Borås för Borås Swimrun Sprint Series samt att jag var både initiativtagare och finisher på 10000 meters utmaningen!
Där här säsongen så är mitt huvudmål Borås Triathlon fulldistans. Det känns extra kul då jag fyller 40 år den helgen också. Jag hoppas också på SM på olympisk distans i Stockholm, då jag har en anmälan från förra året som flyttas över till i år. Jag tror inte jag kommer få åka till USA i år och simma från Alcatraz så det äventyret får nog vänta ytterligare ett år. I övrigt så hoppas jag också att det blir ett antal Borås Swimrun Sprint Series under våren och sommaren.
Helt ärligt så har träningen varit mitt verktyg för att hantera pandemin. Jag studerar på Universitetet och har haft hemmastudier sedan april förra året och att få sticka ut och träna 1-2 gånger om dagen är det som har gjort att jag inte blivit knäpp. Jag passade på att simma lite mer än vad jag brukar sommaren som var. Mina swimpants är min nya favoritutrustning, faktum är att det var nog dom byxorna jag hade på mig mest totalt sett i somras:)
Colting Borssén har ett grymt träningsupplägg som går att anpassa till min unika vardag. Det har hjälpt mig otroligt mycket att inte behöva tänka själv. I övrigt så är det en fantastisk community som inspirerar och peppar och coacher som känns personligt engagerade i alla adepter.
Min största utmaning har alltid varit och är fortfarande cykel. Jag har helt enkelt tränat för lite. Det är faktist någonting jag jobbar lite extra på nu när simhallarna är stängda. Jag har även investerat i ny snabbare cykel som förhoppningsvis ska hjälpa:)
Öppet vatten simning i swimpants och handpaddlar. Jag är även väldigt förtjust i mina 18 mils rundor på cykel när jag cyklar och hälsar på släkten i Skövde på somrarna.
Att låta det ta sin tid, det är svårt i början.
Det var en svår fråga, men jag skulle nog säga att investera i bra simutrustning. En bra våtdräkt och bra tekniska hjälpmedel att ha vid poolträning. Simningen tycker nog de flesta är svårast när man är nybörjare så att ha rätt utrusning är viktigt.
Det är helt klart alla klubbkompisar som var på plats i publiken på löparbanan i Kalmar 2019. Oerhört trött och plågad fick jag hejarop, high-fives, och blev dessutom mottagen i mål av coach Jonas.
